torsdag 15 januari 2009

Usel journalistik underblåser rovdjurshatet!

Jag vet vad ni tänker när ni ser rubriken men jag svarar bara nej på det! Att jag skjuter budbäraren vill säga. Detta har jag själv råkat ut för i mitt arbete som nyhetsreporter allt för många gånger för att gå i den fällan.
Nej, det jag syftar på är att de allra flesta verksamma journalisterna på tidningar som utges i områden där det finns rovdjur, är allt för okunniga om djuren de ibland skriver om i olika mer eller mindre absurda former. Journalister och framför allt redigerare/nattredaktörer älskar bara att ta fram de värsta ”revolverorden” såsom, ”dråpare, best, odjur, mördare” etc när det handlar om rovdjur. Detta får allvarliga konsekvenser genom att folk i allmänhet TROR på vad tidningarna skriver! Det BORDE dom kunna göra också…

Det enskilda rovdjur som blivit mest omskrivet i modern tid är utan tvekan den så kallade ”Malmbergsvargen” som orsakade stora skador i en renhjord norr om Malmberget 1977. Vargen skapade en mediacirkus av aldrig skådat slag och löpsedlarna vrålade ut den galnare frågan efter den andra, som tex: ” Har vargen rabies? – Vargen farlig för barn? – Är den galen av tandvärk?... Denna helt vansinniga historia lockade mig så mycket att jag gjorde research under drygt 10 år och sedan skrev min bok ”Vargen” som i thrillerform handlar om denna makabra händelse. Slutet för ”Malmbergsvargen” blev en kula från en helikopter juldagen 1977. Frågar ni mig så påstår jag att detta dödande skott helt enkelt framtvingades av media som löpte lika mycket amok som vargen gjorde i renhjorden!

I början av 90-talet var det en järv som hade alla odds på sin sida i jakten på ren i ett område i Norrbotten som heter Pessinki. Han lyckades tack vare skarsnö döda ganska många renar under kort tid och döptes då till ”Pessinkidråparen” i lokalpressen(?) Ett rovdjur som bara handlar enligt sina instinkter klassas som en galen seriemördare och gud vet vad! Journalistik av just detta slag underblåser rovdjurshatet hos stora delar av svenska folket, eftersom dom ju TROR på bilden av djuret som målas upp i tidningarna. Denna avart av journalistik måste upphöra snarast och ämnet rovdjur behandlas med samma försiktighet som frågor rörande etniska minoriteter. För rovdjuren är just det.
EN JÄVLIGT LITEN MINORITET I VÅR SVENSKA FAUNA!

Jag ska göra ett försök att på ett pedagogiskt sätt visa konkret vad jag menar är felet. Vi säger att en lokaltidning får ett samtal från en läsare i obygden som berättar att det nu finns en björn nära personens hemby. Den äppelkäcke och lika okunnige lokalredaktören tar helt okritiskt till sig ”storyn” och knattrar ner följande inledning på ingressen. Citat: ” - En stor slagbjörn härjar i området norr om byn , ”Bondläppen”, berättar älgjägaren Hans ”dunken” Hansson.
- Jag har aldrig sett björnspår förut men det råder ingen tvekan, och det är en blodtörstig best också, säger Hansson och varnar nu alla bybor för att vistas i området. ”Dunken” hittade nämligen rester av en riven älgkalv när han följde björnspåret på skotern. Han säger också att nästa gång ska han ta geväret med sig för säkerhets skull och betonar att han inte tvekar att skjuta om slagbjörnen visar sig!” ,
slut citat.
Känns det igen kanske?
Kan tro det va! Om vi tittare närmare på den ovanstående texten så måste man reagera på följande felaktigheter som ”smugit” sig i texten. För det första: Varför är björnar alltid STORA? Vad i hela friden är en SLAGBJÖRN för något? I texten framgår att herr ”dunken” aldrig tidigare sett björnspår och ändå köper reportern hans storleksuppgift utan att tveka! Sedan detta med slagbjörn. Alla björnar som får en chans på ett skrovmål i form av ett större bytesdjur som en älg tar den. För det händer nämligen mycket sällan. Några speciella björnar som enbart livnär sig av kött finns inte! Sen reporterns påstående att nyss nämnda björn HÄRJAR i området,? Är den någon slags värsting där ute i skogen som skräpar ner, välter träd, bajsar på stubbar där anständigt folk ska sitta och fika mm? Nä, den FINNS bara just där,basta! Sen måste man ju ställa sig tvekande till reporterns omdöme då han utan att ifrågasätta det får höra att herr ”dunken” gjort sig skyldig brott genom att förfölja björnen med snöskoter, samt att galningen tydligen inte tvekar att tjuvskjuta djuret om han får chansen! Avslutningsvis bara: Herr ”dunken” slår också fast att björnen dels är en best, och dels är blodtörstig och den äppelkäcke reportern skriver glatt ner vartenda ord! Att nämnda björn rivit en älgkalv tyder bara på att den var hungrig och hade en jävla massa tur när den just gått ur idet! Bestar och blodtörst hör hemma i skräckfilmer om varulvar och vampyrer.
DOM tror ni väl ändå inte på va?
Nä, DÅ förstår ni också PRECIS vad jag menar!

1 kommentar:

Anonym sa...

Media har ett stort ansvar! Bra skrivet Urban Prytz!